20 augusti 2017

Hemlängtan

Aysu

Ni kommer tycka jag är heeeel tokig, MEN!
Nu när allt känns någorlunda stabilt och det känns som allt börjar ordna upp sig och allt äntligen börjar gå åt rätt håll, så har jag börjat våga drömma om vår hemkomst och  börjat våga släppa tankarna lite från vår älskade kämpe  Minelle.
Ni som känner mig vet att jag bara älskar inredning och det är ett utav mina största intressen och med de sagt går jag, mitt i allt det här, runt och tänker på inredning!
Döm mig om ni vill, men det gör mig glad att drömma och fantisera lite om vår hemmiljö som jag saknar så mycket!
 
Vi äger en liten vovve hemma som drar in ganska mycket smuts om dagarna och som haft sig friheten att befinna sig i våra möbler tidigare, soffa som säng. Men allt eftersom Minelles sjukdom försämrats har vi blivit allt mer stränga med den regeln för att minska på bakterier i våra möbler. Men vår soffa är ett hopplöst fall. Han har fått vara i den sedan han flyttade hem till oss och hur mycket vi än tvättar den så kommer det garanterat finnas bakterier kvar, om inte i kuddarna, kommer det finnas i stommen. 
Så efter min lilla ursäkt om att den är för "bakteriefylld" att komma hem till har vi nu bestämt oss för att köpa en ny soffa innan vi kommer hem och eftersom jag tycker det är så himla himla kul med att prata inredning (och min man tröttnat) så då tänkte jag att jag prata med er!
 
Jag har gjort ihop några kollage om hur vi/jag tänkt mig i vardagsrummet. Vi har ett ganska avlångt vardagsrum där vi får plats med både "tv-rummet" och "matsalsrummet" i ett, så det blir lite olika kollage fast det egentligen är i samma rum, ni kommer förstå!
 
Så, här är soffan vi tänkt köpa!
Den kommer stå tillsammans med vårt runda marmorsoffbord som är från HilkeDesign samt med det svarta sidobordet bredvid soffan som är från Andersenfurniture. Tanken är att vi ska ha fotöljen och fotpallen också, men det blir lite mycket pengar på samma gång, så den får vi köpa lite längre fram. Även den där urläckra lampan har jag tänk ha över soffbordet! Vad tycker ni?!
 
Sen älskar jag kuddar i alla dess former och ett litet ihopslag av kuddar, men något i denna stilen tänkte jag till soffan.
 
Över till matsalsdelen!
Efter byte av lägenhet till radhus så tycker jag inte vårt gamla bord från mio passade in längre i vår stil vi har hemma nu, så jag sålde den och fick ut nästan hela pengen till vårt nya bord som jag tänkte köpa till "matplatsen". Nu kan jag inte byta ut alla möbler på en och samma gång (och bordet och stolarna har jag inga hygienskäl att skylla på) så jag får lugna mig med att köpa nya stolar. Men med de stolar vi har blir det på ett ungefär såhär
 
Tillsammans med våra "gamla" lampor som jag tänkte hänga lite mer över varandra mitt över det runda bordet. Jag tänker också att det kan va fränt att knyta ihop vardagsrummet med matdelen med en svart komatta. På den tomma väggen bredvid matbordet får vår marmorskänk stå tillsammans med en stor rund spegel upphängd på väggen och fräscha fina snittblommor.
Något såhär
 
Vad tror ni?!
Jag bara älskar det!
Åh Hörrni, va kul det var att göra detta inlägget!! Jag tänker att jag gör en för och efter bild på vardagsrummet när vi kommer hem, hoppas ni vill hänga med på förvandligen!
 
Glöm inte hjärtklicka💗
Dagarna rullar på här i Tyskland, denna eviga väntan på att det ska dyka upp nya celler är inte så lång längre men den känns evig eftersom man inget vet!
 
Igår mådde Minelle (peppar peppar) jättebra igen! Hon är så himla pigg och glad emellanåt, hon börjar få mer och mer energi till att leka, tillochmed att äta vanlig mat! Jag sa ju att vi skulle sluta erbjuda henne mat för någon dag sedan, men när hon ropar efter mat är det svårt att låta bli att åtminstone försöka ge henne något. 
 
Läkarna och sjuksköterskorna säger att läget inte borde försämras mer i det stadie hon är i nu, det är nu hon liksom borde må som sämst men konstigt nog mår hon som bäst nu! De sa tillochmed att de aldrig hade varit med om att ett barn mått såhär bra tidigare just i läget hon är i, hejja hejja vår starka tjej!!
Varjedag får vi också höra av sköterskorna hur extremt duktig hon är och samarbetsvillig (och jag sagt att hon inte är det, fy skäms på mig). Hon sträcker liksom ut armen när de ska ta blodtrycket, hon hjälper till när hon ska klä på sig, knäpper av änden på behållarna de fyller med blod när de tar blodprover, öppnar munnen utan bekymmer när hon ska få sina mediciner och borsta tänder, håller masken själv ibland när hon får lungmedicinen osv. Hon är verkligen jätteduktig på dagarna!
Så himla tapper!
 
 
 
Vi fick också höra extremt lugnande ord från den "största" läkaren eller "högst satta" läkaren att han känner sig väldigt säker på att detta kommer gå bra och att de tidigare aldrig haft någon "rejection" -avslag/bortstötning på en transplantation som hon genomgår (Happlo). Men han tycker fortfarande att det är lite märkligt att vissa värden fortfarande är höga, men utefter de blodprovssvaren de får så minskar värderna för varjedag, så han verkade inte jätteorolig för det.
Phuuu
Det är första gången på länge som vi kunnat andas ut! Men dum som man är börjar man istället tänka på framtiden, livet efter transplantationen. Kommer jag/vi någonsin bli friska efter denna resa? Kommer jag/vi vara så rädda för att hon ska bli det minsta förkyld eller bli jätteoroliga om vi bara ser ett utslag som egentligen bara är ett myggbett? Kommer vi våga lämna henne på dagis efter hon blivit friskförklarad? Alltså när man ska tänka positivt så fylls hjärnan med onödiga bekymmer som jag ändå inte kan ta itu med nu, så konstigt! Vill bara bli av med de tankarna och vara tacksam här och nu!
Hjärnan är allt märklig! Men ska försöka fokusera bort allt de där jobbiga och tänka positivt istället, det är i slutändan bara jag som kan styra vart mina tankar far iväg till.
 
Hursomhelt så måste jag bara be om ursäkt för vääälidgt många stavfel i tidigare inlägget, men jag hann aldrig läsa igenom vad jag hade skrivit eftersom Marcus ropade in mig till att försöka söva Minelle den kvällen. Han lyckades nämnligen inte få henne att somna efter en timmas kämpande, så jag fick lite brottom iväg, men hoppas ni förstod ändå!
Ha en fin dag nu!
 
Glöm inte hjärtklicka ❤️
Eftersom läget är oförändrat tänkte jag berätta för er hur en dag här i Tyskland ser ut för oss.
 
Kl:8:00 ringer vi avdelningen det första vi gör på morgonen för att stämma av hur natten har varit (om vi inte redan ringt på natten för att vi varit oroliga)
Sedan gör vi oss iordning, fyller på med frukost, duschar och promenerar raka vägen till sjukhuset som ligger ca 150 meter ifrån där vi bor.
Kl:9:30 är vi på sjukhuset och möts upp av en sjuksköterska som berättar hur natten varit (igen) sen får vi veta dagens vikt, om hon har bajsat, vi får veta hur de "förgiftade områdena" är på kroppen, är de bättre eller sämre? Vi får veta hur blodtrycket är samt om det finns någon eventuell plan för medicinering under dagen. Annars följer vi vår lista jag tidigare visat er i ett tidigare inlägg.
Från 9:30 till ca 11:00 brukar jag vara inne med Minelle, sen byts vi av och jag går till närmsta butik och köper oss varsin macka (varjedag) till lunch och när jag ändå är utanför buren passar jag på att äta min macka. Sen om det finns ren tvätt så ska den vikas. Tvätten ska i övrigt tvättas separat från vår tvätt utan sjöljmedel och helst med tvättmedel som är parfymfri.Tvätten får inte heller hängas på tork utan måste torktumlas, den ska läggas i en nytvättad tvättpåse som är försluten till man kommer med den tillbaka till sjukhuset. Innan jag viker in tvätten i hennes lådor ska bänken jag viker tvätten på spritas, torkas och sen måste jag tvätta händerna, sprita händerna och sätta på mig handskar innan jag för de nytvättade kläderna. 
Ganska strikt!
 
Men nu vidare om hur dagen fortsätter!
Klockan är omkring 13 när vi byts av igen och Marcus går ut och äter sin lunch, sen brukar han höra rent leksaker om de fallit på golvet, samma rutin som tvätten gäller även rengöring av leksaker.
Efter att Marcus varit på sin lunch brukar vi skifta var och varannan timme eftersom det blir så extremt varmt i skyddskläderna vi har på oss inne hos henne. 
När klockan har passerat 15:00 kan läkarna kika in allt mellan 15-17:00 och berätta om eventuella provsvar eller bara för att berätta hur läget ser ut, eller bara för att höra om vi har några frågor. 
Under hela dagarna har vi sköterskor som är hos oss jämt och ständigt, det byts slangar var tredje dag, det kollas blodtryck, temperatur, påfyllning av allt som vi behöver inne i det lilla rummet så som nålar, bomullstussar, vatten, handskar, pappfat you name it! De är också och ger mediciner, näring (som sond fast näring direkt in i blodet eftersom hon inte får i sig så mycket mat), de ger emellanåt blodplättar, ibland vanligt blod då hon inte producerar eget än osv osv. Ja, men det är någon hos oss hela tiden, det va väl egentligen de jg ville få fram.
Sedan har dagen gått så pass fort ibland att det redan är daga för kvällsrutiner. Vi brukar inte börja med dem förrän klockan passerat 18:30 men den får inte bli 19:00 för då kommer vi inte hinna med allt om hon ska vara i säng till klockan 20:00. Då undrar ni vad vi gör..
 
1. Tandborstning eller (tandgnuggning, eftersom hon är så sårig i munnen kan det föra ont då används en svamp för att borsta tänderna)
2.Munrengöring som ska verka i 30 min utan att hon får dricka.
3. En "gasmask" med läkemedel för att vidga lungorna eller något (har inte riktigt förstått vad det är för, men det ska vara bra för hennes lungor).
4. Rengöring av blöjområdet
5. Vägning och sköterskorna tittar igenom kroppen och i munnen.
6. Insmörjning av blöjområde, kropp, läppar, näsa och slutligen ansiktet (alla dessa med olika salvor)
7. Påklädnad inför natten då hon är fullt påklädd med body och byxor och strumpor. På bodyn har hon ett nät för att hålla alla slangar tätt mot kroppen så ingen olycka sker med dem.
8. Slutligen ska saturationsmätaren sitta på någon av hennes stortår samt blodtrycksmätaren på armen genom hela natten.
9. Temperaturen tas också innan hon somnar
10. NATTNING
 
Som många av er som är föräldrar kanske förstår så är en 1,5 åring inte den mest samarbetsvilliga åldern man kan vara i och plus då allt Minelle har varit med om. Hon vet så väl att vissa saker gör ont, så hennes rädsla genom hela kvällrutinen är nästan för plågsam för mig att genomföra, men det hade troligtvis varit värre om någon annan gjorde den på henne. Men efter mycket gråt och skrik så är det dags att sova, ibland somnar hon med en gång andra dagar kan det dröja allt beroende på hur mycket hon har sovit på dagen.
Marcus sköter oftast nattningen, då jag sköter kvällsrutinen. Jag måste faktiskt ge oss det att vi är väldigt bra att dela upp uppgifter så ingen av oss hinner bli allt för trött eller utsliten. Det är bättre man har mycket energi när man är inne hos Minelle och då känner vi att detta upplägget fungerar som allra bäst för oss båda.
 
Jisses va mycket text det blev, många av er lämnade säkert redan efter halva inlägget, men för er som hängt kvar hela vägen hit vill jag önska en god kväll!
Sjlälv hoppas jag vårt andra lilla frö, hemma hos mormor, är vaket så jag kan gosa lite med henne också innan hon somnar för kvällen. Sen är jag sååååå hungrig! 
Hoppas min älskade mor lagar något gott!
 
Glöm inte hjärtklicka❤️