30 juni 2016

Fotografering

Allmänt

Fotografering är något jag alltid tyckt varit roligt, men att fota Minelle är ju snäppet roligare. Jag vill så gärna lära mig mer, gå in på djupet med fotografering /Photoshop osv. En kurs eller utbildning på distans hade varit optimalt! 
 
Här får ni lite bilder på Minelle idag💋
 
Det hela började med att jag vaknade på morgonen den 17/11-15 för att träffa min syster och en nära vän. Det va strax innan jul så vi hade bestämt oss för att åka in till Eksjö på julfika och julshopping. Jag vet att jag sa vid flera tillfällen den dagen att jag inte kände henne så tydligt som alla andra dagar men hade ingen direkt tid till att känna efter ordentligt, så inget mer med det där och då. 
 
Vi åker hemåt och jag hade köpt lingonris för att göra dörrkransar, en till att hänga på kakelugnen och en till dörren. Jag hade så kul tillsammans med min vän och min syster så magen var inte alls i mina tankar. Klockan tickade på, min vän åkte hem medan min syster stannade kvar (hon ville ju gärna vara med om det sattes igång och det var ju dax närsom helst nu). 
Det var fotboll den kvällen, Zlatan Ibrahimovic spelade och Marcus jobbade natt den perioden, så innan han åkte till jobbet så skulle han hinna se klart fotbollen. Jag som inte alls är intresserad av fotboll, men också trött efter allt promenerande, somnade gott i soffan. Jag brukade alltid väckas av hennes sparkar eller iallafall vakna till lite grann för jag kände henne, men när jag låg där och sov i soffan kände jag INGENTING. Jag kände på magen, klämde, försökte få liv i den men inget. Jag började fundera över hur jag upplevde rörelsemönstret under hela dagen och som jag mindes då så hade jag inte känt henne tydligt en enda gång. Jag knuffade till Marcus och berättade hur jag kände och att jag var orolig. Han tyckte vi skulle ringa in till 1177 om rådgivning. Jag hade redan ringt så många gånger tidigare och åkt in ,bland annat för att hon låg i säte en gång (vi gjorde vändningsförsök)och för att jag någon vecka innan tyckte att vattnet hade gått, men enligt dom så hade jag fostervattnet kvar. Marcus ringde in. När han väl satt i telefonen, med en orolig blick stirrandes på mig, så nickar han.  Nicken betydde att vi ska åka in. Vi tog på oss kläderna och satte oss i bilen.  Allt var redan packat och klart sedan innan,  så vi bara satte oss för att köra. 
Vi va halvvägs in och jag körde bilen (Marcus hade inget körkort) så vi skojjade om att "tänk va komiskt om vi får henne ikväll och du själv körde in dig till lasarettet?! 😄" Och som vi hade oroat oss hur i all världen vi skulle åka in till Eksjö om det sattes igång med verkar mitt på natten en vardag, eller mitt på dagen en vardag?
 
FORTSÄTTNING FÖLJER! 
Hon har lärt sig att sitta alldeles själv 👏
Jag trodde hon skulle halka efter i sin utveckling nu när hon varit så pass dålig. Det blev jag tillochmed uppmärksammad av läkaren att jag inte skulle oroa mig över. Men jag är inte orolig, hon är där hon var när hon insjuknade, even stronger 💪
Men hon har alltid varit stark min tös, ända sedan hon låg i magen.
 
 Förlossningen ska jag berätta mer om,  men i ett eget inlägg. ❤ 
 
Och hon älskar att göra fisljud med sin tunga👆😄