Dagarna går lika snabbt som vanligt, det som avviker från det vanliga är att vi börjar verkligen få upp hoppet om en ganska så snar hemresa. Går allt som det ska och hon inte stöter på några komplikationer ser vi ingen anledning till att vara kvar här, då eftervården för stamcellstransplanterade är minst lika bra hemma i Sverige. Om det skulle vara tecken på GVH (graft versus host) eller tecken på att hennes sjukdom inte "dött" så förstår jag om vi blir kvar, men annars vill vi givetvis hem till vårt Sverige.
 
 
 
Igår va Minelle redan uppe på 400 nybildade celler, alltså hade det ökat ytterligare med 200 nya celler från dagen innan! (Hon ska upp till minst 4000) och idag har hon 600!! Detta är JÄTTEBRA! Men de sa redan vid transplantationsdagen att de fick ut en väldigt hög mängd celler från Marcus, och ju fler celler Minelle får desto snabbare kan hela processen gå, vilket det också gjort! De har en tidsram som visar när cellerna som tidigast börjar bildas och den visar att de som tidigast bör  utvecklas dag 12 och senast dag 20 efter transplantationsdagen. Tidigare är inte bra och senare kan betyda att transplantagionen är misslyckad. Men Minelle utvecklade sina första 100 celler dag 12, fattar ni?! 
Vilka dunderceller! Vilken dundertjej!
När hon är uppe över 1000 celler i 3 dagar kommer vi få för första gången, på omkring fem veckor, vara hud mot hud med henne igen. Hon kommer få börja gå ut, en timma första veckan, två timmar andra veckan osv och det känns som den dagen snart är här.
 
Idag borde hon, efter deras erfarenhet, må dåligt, inte vilja äta, dricka, leka, men hon gör allt! (Peppar peppar)!!! Vi är försiktiga med att vara för glada över att allt går så bra, vi är rädda att få ett bakslag, men någongång har vi ju sagt att oturen måste vända och kanske har den gjort det nu? Nu när det var som viktigast att det skulle vända! Vi måste våga vara glada tror jag, vi måste tro att detta har funkat!
 
Men åter till vårt hopp om kommande hemresa! 
Vi pratade lite med en av de "dagliga" "vanliga" läkarna här på avdelningen angående tankar kring när de tror att vi ska få åka tillbaka till Sverige. Hennes svar på vår fråga var att hon trodde att de skulle ske inom de närmsta sex månaderna. Svaret fick oss att spärra upp ögonen en aning och undra varför vi skulle behöva vara kvar här så länge...? Men hon förklarade att hon inte ville säga två månader om vi skulle stöta på komplikationer och inte kan åka hem förrän tidigast om sex månader. Hon menade på att det blir en positiv överraskning om hon säger sex månader och vi blir istället hemskickade tidigare. Men då kände vi att vi gärna vill höra vad läkaren hemma i Sverige, som haft mest kontakt med oss under tiden i Tyskland och som hängt med från start av Minelles sjukdomsresa, hade att säga om läget och skulle allt gå bra så ser hon inte heller någon anledning till varför vi skulle behöva vara kvar här på eftervård.
Så vi håller tummar och tår att vi inom snart framtid får åka hem!
 
Glöm inte hjärtklicka ❤️
Henriette

Vad fantastiskt att läsa detta! Vilken stark tjej ni har💜

Kickan

Så underbart!! Hon är en riktig kämpe 💕😘

Hanna

Vilken grym liten tjej ni har. Jag hoppas verkligen att ni slipper vara kvar ett halvår.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress