Idag har vi varit på Tysk mark i 55 dagar, 55 plågsamma dagar i väntan på den stora, livsavgörande dagen för vår dotter. Det är oförståeligt hur unik vår tjej är, med att vara den första att ha en så unik, stark, dödlig sjukdom och varje gång den blossar fram kämpar hon sig igenom den med sån livsvilja och kämparglöd.  Hur är det ens möjligt att en så liten människa kan ta sig igenom så många skov utan att några organ har tagit skada eller att livslusten sinat. Hon har ordagrant dansat sig igenom sin sjukdom med sådan styrka, en styrka inte många personer besitter.
 
 
 
 
Idag tas det ett beslut av läkarna angående om dialysen ska genomföras eller inte. Eftersom hon varit feberfri genom hela helgen så finns det en stor chans att cytokinerna är minskade, men om det var Etoposiden (cytostatika), Jakavi, eller läkarens "medicincoctail" som fick febern att sjuka eller om det bara var så att hennes kropp behövde mer tid för att bryta ner cytokinerna av cellbehandlingen, det vet vi inte. Men man ser en tydlig ökning av Trombocyter i blodet vilket är ett gott tecken på att Cytokiner är minskade då Cytokiner "dödar" Trombocyter.
 
Det är taget blodprover nu på morgonen som är ivägskickade till labb och enligt bestämmelser ska läkarna kika in hos oss och berätta hur vi ska gå tillväga vid lunchtid idag. Hoppas nu att Cytokinerna är åtminstone halverade eller helt borta så hon och vi får ta det lite lugnt innan den stora dagen är här, stamcellsbytet.
 
Alla era böner kan bara inte gå till spillo, hon kommer bli frisk, hon SKA bli frisk!
 
Glöm inte hjärtklicka❤️
Amanda CL

Jag tänker på er <3
kram

Nathalie

Det ska hon 🙏🏻

Jannike Snellman-Sundström

🙏🏻 för er fina dotter.

Hanna -

Vilken livsgnista er lilla tjej har. Kramar!

anne von porat

Flickan har världens sötaste klänning på sig

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress