Undra om Minelle någongång haft tankar kring va skjutton livet innebär, varför vi befinner oss i en glasbur och det kommer okänt folk in och byter slangar på henne, tar blodprover, blåklädda personer som gör så hon får ont av tejp som klistras på och av hennes bröst titt som tätt? Varför mamma och pappa lämnar henne ensam på nätterna i ett hus med folk hon inte känner. Förstår hon ens att hon är allvarligtsjuk eller att hon genomgått ca 6 operationer och en transplantation? Undra vad hon tänkte när hon vaknade upp från alla nedsövningar...
 
Kommer hon ens ihåg de få dagar vi spenderat på hemmaplan eller är sjukhusmiljö det enda hon vet om? Saknar hon sitt rum, sin säng, sina leksaker? Vet hon ens om att hon har ett rum hemma i Sverige full med leksaker som väntar på henne?
Leka på lekplats, gunga, springa i gräset...
 
Undra vad hon tänkte när hon hade som mest ont för någon vecka sedan, då hon låg i mina armar orkeslös i smärtor, stirrandes rätt in i mina ögon med tårar strax under ögonen som samlats och inte runnit ner för kinden ännu. Undra om hon någongång gett upp? Jag hade så velat veta vilka tankar som far omkring i hennes lilla fina huvud, eller hade jag det?!
 
 
 
Jag vet inte om jag vill att hon ska glömma eller komma ihåg allt hon varit med om. Alla ärr på hennes lilla kropp är  ett "bevis" på att hon genomgått något traumatiskt som liten. Kommer hon hata sina ärr, eller växta upp och vara stolt över dom? känna sig stolt att hon klarade sig igenom något inga barn ska behöva genomgå?
Jag hoppas nog ändå att hon glömmer allt, men någon dag kommer hon ifrågasätta sina ärr och jag kommer behöva berätta för henne vad hon gått igenom som bebis. Vi måste berätta vad för biverkningar en stamcellstransplantation kan orsaka i framtiden för henne och vad det kan medföra. En dag måste hon få veta, men jag ska se till att det ALDRIG någonsin ska hindra henne från att fortsätta att leva livet fullt ut och omfamna varenda dag hon får leva och vara frisk med lycka och tacksamhet. 
Jag hoppas forskning hinner komma så långt att hon (om hon behöver) har alla möjligheter i världen när hon är mogen nog och hittat sig en partner att bilda familj med. 
 
Men hon är en kämpe vår tjej, vad är lite biverkningar när man har tampats med döden?
 
Glöm inte hjärtklicka❤️
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress