Det börjades men att gå från en kineret dos på 20mg x 2/dag till 100 mg på en gång efter att utslagen och febern kom tillbaka. Febernedsättande, kortisondropp, cellgifter, vanligt dropp, imuglobelin dropp och såklart alla övriga mediciner har tagits till.
 
Anledningen till att läget blev som det blev inatt efter första febersvängen (som vi fick kontroll på till en början) accelererade var för att de väntade en ynka timme för länge med att ge febernedsättande igen. Vi har varit med om detta så många gånger nu så läkarna här borde lyssna på oss och inte ta egna beslut utan att rådfråga oss, men här är man som läkare lite för stolt känns det som, de är läkare, de kan ju såklart bäst! (Not Always)
Febern rusade iväg så pass att hon började skrika oavbrutet, pulsen gick upp över 200, hon började skaka och tillslut låg hon på feber över 40 grader.
 
Jag och Nomie hade redan gått tillbaka till lägenheten när allt började förvärras och strax innan jag skulle lägga mig så ringde jag för att höra hur läget var, som alltid!
Denna gången inte så bra, jag hörde att Marcus var rädd i sin röst även om han försökte låta lugn i telefonen så hörde jag att allt inte var bra. Jag kunde inte stanna i ett annat hus, jag bara måste vara med henne, det kände jag i hela kroppen. Hur jag kom från plats A till B det minns jag knappt men väl framme tog jag över en glödhet liten flicka i mina armar som var svullen av all vätska i kroppen som hon samlat på sig, knallröd i ansiktet och hon ropar mamma, gråtandes. Jag bad Marcus blöta ner några dukar, instinktiv bara kände jag att hon måste kylas ner på något sätt. Två timmars baddande och pulsen började sjunka och Minelle somnade i min famn.
 
 
Mitt i allt det här har vi ett till barn på tre månader, jag var tvungen att lämna över Minelle till Marcus då vår lilla började bli hungrig. Minelle somnade om inom kort igen i pappas famn och pulsen började sjunka till 150 efter drygt en timme.
 
Det har varit en hektisk natt, snarlik den tiden vi upplevde i Uppsala, det enda som fattades var att hon inte skulle kunna syresätta sig själv. Hade hon inte gjort det hade vi blivit skickade även här till intensivvården, men det slapp vi denna gången och tyskarna har lärt sig en läxa.
Nu vet de hur Minelles sjukdom funkar!
 
Glöm inte hjärtklicka!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress