Mycket har hänt under dessa dagar då jag inte uppdaterat bloggen på länge.
Vi har genomgått en förlossning, spenderat två nätter på BB med vårat nyaste tillskott och även hunnit komma hem till sin storasyster Minelle och vårt trygga näste.
 
Den 28/3-17 kom vår andra dotter Nomie Emine Frohm till världen. Vi genomgick ett planerat kejsarsnitt som inte kunde bli mer lyckat. Jag kände mig lugn inför förlossningen/operationen, Marcus var det värre med! Haha!
Hos mig befann sig en känsla av lugn och befrielse (komma-skall-känsla) eftersom jag snart skulle bli av med all smärta jag haft i mina fogar under en lång period, vilket snart skulle bytas ut mot ren och skär kärlek till detta nya lilla fröet.
Ganska direkt då jag lade mina ögon på Nomie för största gången fylldes hela kroppen av glädje, kärlek och  framtidstro som kom ut i många glädjetårar. Jag var så lycklig att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka, känslan är verkligen obeskrivlig. Som ni ser på bilden nedan var jag uppkopplad med massa sladdar och slangar till höger och vänster så jag kunde aldrig hålla i henne direkt efteråt, men Marcus sträckte fram henne några gånger så jag fick pussa och dofta henne.
Underbara känsla!
 
Nu är vi som sagt på hemmaplan och jag kämpar för fullt med att få start på amningen men njuter för fulla muggar av livet.
Hoppas ni får njuta av en mysig helg!
 
Glöm inte att gilla mina inlägg💗
Trevlig förmiddag hörrni!
Solen skiner och vi är fulla av energi här hemma. Jag kanske inte har så mycket energi fysiskt men solen får mig psykiskt att känna mig extremt laddad iför vad komma skall. Datumet närmar sig och vi längtar något enormt!
För er som har funderat på hur ett planerat kejsarsnitt går till tänkte jag nu förklara!
 
Vi fick en tid att var inne på förlossningen redan klockan 7:00 på morgonen och eventuellt klockan 8:00 beräknar man att operationen/snittet/förlossningen ska ske om inget akut fall kommer där emellan. Dagen innan man ska in på operation måste man noggrant inför det förbereda sig hygieniskt och fylla på med några läkemedel för att minska vanliga biverkningar av narkos osv. Det rekommenderas bland annat att äta Zantac/Ranitidin 1st 150 grams tablett kvällen innan operation samt 1st tablett på operationsmorgonen. Detta rekommenderar narkosläkare för att minska magsyran i samband med operation.
Paracetamol, 2 gram Panodil eller Alvedon ska också tas på operationsmorgon, detta är såklart för att minska all smärta efter operationen.
 
 
Hygienen är himla viktigt inför en operation, såklart hinner man inte med något av det här när det blir ett akutkejsarsnitt, men vet man om så här innan så minskar man risker för komplikationer efter operationen med stor marginal. 
 
Då ska man följa följande förberedelser:
 
  • Klorhexidintvål med tillhörande tvättsvampar finns att köpa på Apoteket som man ska tvätta sig med kvällen innan. Helkroppstvätt två intvålningar med avsköljning där emellan kvällen innan operation samt på operationmorgon. Man ska vara lite extra noga med dushen kring navel, kön, armhålor, hårbotten och naglar.
  • Torka dig med ren handduk
  • Ta på dig rena kläder och sov i rena sängkläder natten till operation
  • Ta bort eventuell nagellack
  • Ta av eventuella smycken
  • Använd ej produkter som hudlotion, dushtvål, schampoo, balsam eftersom det kan försämra effekten av klorhexidintvålen
Sen finns även kostrestriktioner inför det planerade kejsarsnittet såsom att man inte ska inta föda upp till 6 timmar innan och klara drycker upp till 2 timmar innan operation. 
 
Vårdtiden efter kejsarsnitt är, såklart om inga komplikationer sker på vägens gång, vanligtvis 2 dygn. Man får bra med smärtlindring så man ska ha lätt att tidigt kunna sköta om sitt barn. Efter man har opererats finns en risk för propp och då får man av rutin med sig blodförtunnande sprutor för 7 dagar. Man följs efter operation upp precis som efter vaginala förlossningr på BB-mottagningen.
När alla mår bra är det bara att ta med sig sin lilla nya familjemedlem hem och njuta av livet!
 
Glöm inte att hjärtklicka💕
 
Jag är inne på min sista vecka som gravid. Kanske sista gången i mitt liv jag kommer bära på ett barn, sista gången jag kanske aldrig kommer kunna sitta på denna nyfikenheten om vem det är som ligger i magen och gror.
 
Det är så knäppt hur vi är skapade och de är så knäppt att en livs levande person med tio fingrar tio tår ligger i ens kropp, som från början var en micro-liten-plutt så att säga!!
Ju mer man tänker på de ju konstigare känns allt och man blir bara tokig på tanken tillslut, men absolut fascinerande!
 
Hur fantastiskt det än är att jag skapar ett barn så har det inte riktigt varken med Minelle eller med bebis i magen varit riktigt min grej. Jo, jag är skapt för att bära på ett barn men min kropp har liksom från början inte riktigt samarbetat med mig. Med Minelle fick jag oturligtvis foglossning redan någon vecka efter jag plussade på stickan och med bebis i magen började allt med en tung trötthet och kraftig illamående tills det växlade över till en foglossning som vart värre än den jag hade med Minelle. Jag som inte trodde det kunde bli värre!!
Till vänster är jag gravid med Minelle till höger med bebis i magen
 
Nu sitter jag här med några få dagar kvar och börjar tänka tanken att detta faktiskt kan vara sista dagarna i mitt liv som jag bär på ett barn. Jag blir lite påverkad känslomässigt och det kommer nästan tårar när jag tänker på det eftersom jag alltid föreställt mig att mina graviditeter ska vara fantastiska på alla möjliga sett ända sedan barnsben. Men så har jag haft två väldigt ansträngande graviditeter både fysiskt och psykiskt, dream not coming true..
Men å andra sidan har jag ju i slutändan ändå blivit mamma inte sant? Så jag försöker ändå se det från den ljusa sidan!
Men det jag vill få fram här är väl egentligen att man inte ska tro att en graviditet alltid är som en dans på rosor ( kanske för vissa ) men inte för alla och det är alldeles för sällan man får höra hur tufft och jobbigt det faktiskt kan vara. 
Även missfall är något många vill hålla för sig själva vilket jag också tycker är synd för andra kvinnor som inte vet hur vanligt det faktiskt är med missfall. Jag har själv varit med om ett missfall, faktiskt innan jag blev gravid med Minelle och jag minns att jag var så ledsen. 
Barnet var inte planerat men så fort man såg att man var gravid växte en enorm lycka och kärlek till detta lilla liv i magen.
Men där stod jag en dag med blod i trosorna utan en susning om hur vanligt det är med missfall. Jag var livrädd att just jag skulle vara med om ett missfall vilket visade sig att jag var.
Idag är det vart fjärde kvinna, vart fjärde((!!)) som får missfall. Jag var en av dom, dessutom var jag en av dom som inte visste hur vanligt det är att få missfall så jag blev jätteledsen över det. Hade jag haft mer kunskap och mer vetskap om hur vanligt det är eller om kvinnor i min omgivning vågat berätta för mig att de haft missfall hade jag kanske inte blivit så rädd och orolig som jag blev.
NEJ, det är inget att skämmas över, det är också en del av naturens gång.  Visst kan det vara jobbigt att berätta för en del men det kanske också kan underlätta för en annan medmänniska att veta att det är vanligare än man tror.
 
 
Missa inte att gilla mina inlägg💗