Ett år har passerat.
I maj förra året uppräckte vi för första gången utslagen på Minelles fötter, vi upptäckte för första gången hennes sjukdom. Tiden har passerat alldeles för fort och vi har verkligen givit denna sjukdom en ordentlig fight och vi har aldrig tappat hoppet trots att man många gånger trott att tiden med henne skulle ta slut alldeles för tidigt. Vi kommer aldrig ge oss, vi ska inte vika oss för denna sjukdom, vi ska inte bli besegrade!
 
Igår var vi på sjukhuset i Jönköping, Ryhov, för lite provtagningar inför Göteborg besöket på fredag. Vi hann även prata lite angående stamcellstransplantationen med Minelles läkare och en läkare till som varit lite inblandad tidigare när Minelle varit inlagd. 
Vi pratade lite lätt om allt och de förklarade hur en stamcellstransplantation går till på ett väldigt pedagogiskt sätt. Det fastnade i mitt huvud och trots att jag ganska utförligt beskrivit hur det går till vill jag beskriva det så som de gjorde det för oss igår.
 
Såhär sa de:
Tänkt att Minelles sjukdom är som en gräsmatta (immunsystemet), en gräsmatta som växer alldeles alldeles för fort och har en massa ogräs och därför behöver bytas ut mot en ny gräsmatta.
Vad börjar man med då?
Jo, man gräver bort den gamla gräsmattan (tar dö på det gamla immunsystemet) så att endast jorden blir kvar. Man låter jorden vila någon dag tills då att du tillför med nya gräsfrön. För att gräset nu ska börja ta sig och börja gro så måste gräset få vara ostört (isolerat). De första små grässtråna (det nya immunsystemet, de nya vita blodkropparna) ska börja visa sig ganska så snart och de ska vara ostörda tills det att de ska kunna bli starka nog att klara av att någon kliver på dom. 
 
Fint berättat va?!
 
Jag har en känsla av att Minelle kommer klara av det här, hon är så stark och har alltid varit ända sedan hon låg i magen utan fostervatten i oviss tid och kämpade på för att överleva. Om det nu blir en stamcellstransplantation så sa de att vi skulle förbereda oss med att ännu en CVK(infart) samt en sond genom magen opereras in redan nästa vecka. Men vi får se vad de har att säga i Göteborg. Min största önskan är såklart att de säger att hon inte behöver göra den, men jag försöker ställa mig mentalt in på att det ska göras så kanske jag blir positivt överraskad om så inte fallet blir.
 
 
Ha nu en fortsatt trevlig kväll!
Glöm inte hjärtklicka💗
Anonym

Otroligt fint beskrivet! Heja er <3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress