Ännu en ny morgon, men denna morgonen vaknar vi upp i Sverige och känslan är med milda ord magisk men också  lite skrämmande.
 
Det är stora kontraster på regler under och efter en stamcellstransplantation i Tyskland gentemot Sverige. I Tyskland tillexempel gick inga sköterskor in i buren utan skyddskläder, maskar för mun och näsa och handskar på händerna, medan det här hemma stod 6 vuxna i samma rum utan skyddskläder, hanskar eller maskar. I Tyskland tvättas hon varjedag med papperslappar som de doppar i kokt vatten, medan här får hon duscha vanligt och dessutom dricka kranvattnet, vilket man absolut inte får i Tyskland. Ja, stora kontraster minst sagt! Men sköterskan här i Göteborg sa igår att alla länder gör på sina sätt och hade man sett att barnen blir dåliga här av att dricka kranvattnet eller av att duscha eller av att de inte använder skyddskläder så hade man givetvis satt regler om skyddåtergärder även här. Men mycket beror nog på vad man är van vid och det är lätt att man fortsätter i det spåret som man ser fungerar. Det värsta är nu att vi är väldigt vana vid att vara väldigt försiktiga med allt, så igårkväll släpptes det rejält på tyglarna kan jag tala om, och det gör mig faktiskt lite orolig om jag ska vara ärlig, men vi måste lita på dom!
 
Men hursom helst så har ni förstått att vi är tillbaka i Sverige nu och befinner oss i Göteborg. Förmodligen kommer vi stanna kvar några dagar bara innan vi åker vidare till Jönköping, kanske direkt hem tillockmed!
 
När vi berättat hur bra allt har gått så blir både sköterskorna och läkarna extremt förvånade över många saker Minelle klarat sig igenom utan besvär, som vanligtvis andra barn inte gör. Ett exempel som är väldigt ovanligt är att hon ätit sig igenom hela transplantationen som man sällan ser, därför opereras alltid in en PEG på barnen (i Sverige) innan en transplantation (inte i Tyskland).
 
Resan hem gick bra. Vi blev tillslut uppdelade eftersom vi hade så otroligt mycket packning och ett ambulansflyg mina vänner, det är inte stort, så glöm packningen, Marcus hade inte ens fått plats!! Så han åkte vanligt flyg från München medan flickorna och jag åkte med SOS International från Memmingen. Eftersom vi lyckades tajma flygningen så bra med tjejernas sömn, så passade jag på att ta lite bilder till er, för jag hade nog själv varit nyfiken på hur det såg ut i ett ambulansflyg om jag läste min blogg!
Det blev dock lite stressigt in och ut ur flyget då det var ambulans som väntade på oss vid avstigning, så jag hann aldrig fota själva planet, inte heller när jag steg på för då grät båda barnen, men insidan kan ni få se!
Japp större än sår va det inte! Bakom läkarens huvud satt två piloter och jag såg rätt in i deras cockpit, ganska häftigt faktist. Men jag fick ingen bild på det heller!! (Ganska ledsen över det faktiskt!)
Jag upptäckte att jag var väldigt åksjuk när vi satt i ambulansen påväg till flygplatsen, men där och då fanns inga åksjuktabletter tillgängliga, så här plockade sköterskan fram en tablett till mig i planet!
Bussigt av honom!!
Såhär trångt satt vi längst bak. Strax efter denna bilden somnade Minelle och sov nästan hela resan hem.
 
 
annelie

Det var verkligen inget stort utrymme. Vad skönt att resan gick bra hem för dig med barnen o Marcus med väskorna. Snart är ni hemma i Nässjö med era friska o starka tjejer
Blessings ❤️🙏❤️

lillemmish - MODE

Ha e bra dag

kramis

Pauline

Måste kännas underbart att vara i Sverige igen!💕💕💕

Hilda

Välkommen hem igen💕

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress