Som alla mina instagram följare såg igår så blev det en akut sväng in till jönköping igår. Akut för att Marcus och jag har svårt att hantera stress numera, det minsta lilla som händer barnen får oss att totalt kollapsa. 
 
Igårkväll, efter kvällsmaten, var det dags för Minelle att ta ett bad strax innan läggdags. Allt var frid och fröjd fram till vi kom på oss själva!  Vi vet så väl rutinerna hur vi ska gå tillväga när vi ska tvätta henne, vilket är att Man bara ska duscha henne inte bada. Det är viktigt att hon inte får sitta i ett badkar fullt med vatten på grund av att det kan vara farligt om någon bakterie skulle "smyga sig in i omloppsbanan". Hursomhelat lät vi kranen rinna och baljan hon sitter i är proppen utdragen från, så den borde inte fyllas, men den gjorde det ändå. Utan att vi märkt något. Så när vi plockar ur henne ser vi att plåstret är alldeles immigt så vi behövde byta det direkt. Vi började genast plocka fram kompresser för att ta rengöringsmedlet Hibiscrub på, då vi blivit tillsagda om att använda detta vid behov för rengöring. Men vi letade runt i hela huset och ingen Hibiscrub hittades, så paniken smög sakta sig på oss och vi ringde Jönköping direkt för råd om hur vi skulle gå tillväga.
Det gick inte använda något av de "rengöringsmedlen" vi hade hemma då de inte "dödar" microorganismerna som kan tränga sig in, så det var bara att följa rådet vi fick av sköterskan på telefon och det var att åka raka vägen till Jönköping, till Ica Maxis apotek. Just då var klockan 18:30, alltså läggdags för Minelle. Så vi nattade henne i turbofart (med det våta plåstret på). Hon fick alltså ha det på fram till jag kom tillbaka för att sen väcka henne och rengöra infarten (Hickmankatetern).
Stackars barn, men det fick alltså bara bli så.
 
 
Hur eller hur så började jag klä på mig och Marcus satt fortfarande i telefon med sköterskan och just då..!! Just då tittade jag ner på Nomie som krålat sig in till köket där hon från middagen hittat något Minelle tappat på golvet. Så jag hörde att hon inte kunde andas och utan att veta vad hon stoppat i sig tog jag upp henne och slog hårt som attan på ryggen för att få ut vad nu som satt sig i vägen för hennes luftvägar. Jag slår två gånger och plockar sedan ut ett långt pommes!! 
Alltså om det var stressigt!
Men allt gick per automatik.
Och allt gick bra!
Så utan att ens stanna kvar och undersöka Nomie vidare så lämnade jag över henne till Marcus och sprang ut till bilen för att åka iväg så snabbt som möjligt för att komma hem så snabbt som möjligt.
 
 
 
Nää, stresståliga är vi inte längre, framförallt INTE när det gäller våra barn! 
USH!
Men allt gick bra tillslut och vi har inte märkt att varken Minelle eller Nomie mår dåligt på något sätt, så förhoppningsvis håller det sig såhär!
 
Imorgon ska vi på 3 månaders kontroll för Minelle i Göteborg och ska också ta lite större prover på henne. Jag är så nervös för att få höra om hennes egna celler är fler än 10%..
Men det varken tror eller hoppas vi!
 
Sofie

Men Gud, era stackare. Vilken hemsk stress ni utsätts för. Om du frågar mig är ni väldigt stresståliga med tanke på allt ni varit med om. Men ni själva har säkert fått nog av allt jobbigt och vill känna posivitet, vilket är helt förståeligt. Tur att det gick bra med både Nomie och Minelle. ❤️❤️

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress