18 oktober 2017

Första gången

Minelle Tyskland

Godmorgon/god förmiddag på er!
 
Igår redan fick Minelle göra sin hjärnröntgen. De har det som rutin här i Tyskland både innan och efter en stamcellstransplantation, detta för att se så nervsystemet inte tagit skada (om jag inte misstar mig) av den tunga cellbehandlingenAllt gick bra, hon var bara lite påverkad av lugnandet hon fick innan nedsövningen både innan och efter röntgen och resterande tid av dygnet, men annars inget avvikande. Men av någon anledning är det alltid lika jobbigt med tanken att söva sitt barn innan det är gjort. Jag vet inte varför egentligen, nu har hon dessutom gjort det sisådär en 9-10 gånger och det har gått bra varjegång, så någongång borde ju nerverna släppa inför en nedsövning kan man ju tycka. Men nu var det liksom första gången efter transplantationen, så då var den tanken ett extra nervpåslag.
Lugnandet innan nedsövning
Här var hon alldeles nyvaken efter röntgenbilderna var tagna, fortfarande väldigt påverkad och väldigt trött.
 
 
 
Appropå det! "Första gången"
Allt härdan efter kommer bli första gången för Minelle och första gången för oss med Minelle efter transplantationen. Hon kommer komma hem första gången, hon kommer behöva ta om alla sina vacciner, första mötet med vår hund diesel, träffa kompisar för första gången (utomhus givetvis till en början), hon kommer efter ett tag börja leka med kompisar inomhus, kunna äta mat från restauranger, gå och handla med oss, börja på dagis osv.. ja ni förstår, första gången på allt helt enkelt och detta gör både mig och Marcus väldigt nervös. Det är ju tyvärr också en första gång hon kommer bli sjuk, kanske med en förkylning, eller öroninflammation eller vad vet jag, alla de där "vanliga" sjukdomarna man kan få, detta skrämmer mig en aning. Bara tanken på att hon skulle få feber igen ger mig kalla kårar och tänk den dagen hon får det, alla olika, hemska tankar som kommer dyka upp i huvudet på mig.. Även om det bara är något som går över med lite alvedon eller antibiotika så kommer man alltid att tänka det värsta efter allt vi gått igenom. Det är och kommer bli en kamp att brottas med, att ha styrkan att kunna bojkotta rädslorna som infinner sig i en, men kämpa det kommer jag absolut göra!
Jag vill inte leva i rädsla, vad som helst kan faktiskt, oavsätt vad man varit med om, hända närsomhelst, så att gå runt och tänka på allt som KAN hända är egentligen bara slöserit med tid och slöseri på energi. Men jag måste också få min lilla hjärna att inse det.
Hursomhelst ser jag fram emot alla "Första gången" upplevelser med Minelle, framförallt allt det där vi aldrig gjort med henne tidigare innan transplantationen, såsom gå och bada på badhus, gå på djurpark, gå på Liseberg, leka på leoslekland, leka påen lekplats som är full av lekande barn, ta en fika på stan utan att bli nervös över att  någon ska nysa eller hosta i rummet.. 
OCH en dag kommer dessa dagar komma och jag är ivrig och nervös på samma gång inför det, men dit ska vi!
 
 
 
Josefine

Hon är stark hon kommer vinna fighten❤️❤️

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress