2017-06-13  stod packningen redo för avfärd 
Vår packning inför resan!
Jag kan tala om att vi kommer ha betydligt mycket mer att dra med oss hem, även om jag tänkt lämna kvar en hel del leksaker och kläder till sjukhuset!
 
 
Trött mamma som väntade på nästa flyg till Stuttgart!
 
När vi fick se rummet första gången vart vi inte glada kan jag tala om. Inte tala om den tunna madrassen Marcus fick sova på i flera veckor, stackarn!
Men Minelle var glad sålänge hon fick gå ut och leka om dagarna, fram till hon blev sjuk.
Lilla Nomie har ju givetvis varit en stor anledning till att vi hållt humöret och styrkan uppe vid många tillfällen då ett litet leende, en liten utveckling gjort en så lycklig. Likaså för Minelle, en längtan att få träffa sin syster!
Här satt fortfarande venporten i, fram till de tog beslutet att operer ut den och byta till en Hickman kateter.
Det va tur denna lilla donnan gillade frukosten! Bara sånt där gott som hon tyckte om! Såklart får hon ju bara det hon vill ha än idag.
Och så kom Midsommarafton!
 
Det är tur vi har IKEA för där var vi nästan 100% säkra på att det skulle vara något slags firande!
Dagarna passerade och varjedag vi fick spendera i lägenheten fick Minelle bada huuuur mycket hon ville!
Sen började första tecken på nytt skov uppträda.
Hon blev allt sämre..
..och sämre..
Som mamma kände jag mig så hjälplös, jag ville sååå bara byta liv med henne så jag fick all hennes smärta! Detta var en av de tuffaste tiderna i mitt liv! Den dagen och när vi var i Uppsalas intensiv avdelning.
Men mirakulöst nog började allt vända, sakta men säkert.
Mormor kom på besök och underlättade vår tillvaro!
 
Så fort Minelle började bli bättre sattes allt igång i en rasslande fart! Bestämmelser för datum av transplantationsdagen, operation inför byte av venport till kateter och röntgentagningar, hjärnvågs kontroller osv började rulla igång.
 
 
Sen var det dags!!
 
Vi fick flytta upp en våning till STATION 7, till en glasbur, där Minelle skulle få bo isolerad i ett antal veckor. (Där hon  än idag bor ensam om nätterna)
 
Men det var och är alltid lika jobbigt att lämna kvar henne där själv om nätterna!
Vi hade en vecka på oss innan allt statte igång att "öva" på alla rutiner och hygien osv. Såhär kunde det se ut, skyddskläder, handskar och mask.
Men vi fick fortfarande vara hemma några timmar på dagen.
Innan det var dags att bli fullt isolerade så var alla familjemedlemmar på besök! Farmor, farfar, fastrar, moster, mormor och morfar.
Här klippte jag av en lock av Minelles hår till farmor, mormor och mig själv för vi visste ju att allt skulle ramla av förr eller senare.
Nu började isoleringen på riktigt!!
 
Fortsättning följer..!!
 
Glöm inte hjärtklicka❤️
 
Robert

Blir tårögd, känslosam och förundrad över er och Minelle och er styrka i alla lägen. Fyfan vad starka ni är! Följt er dagligen sedan allt drog igång även hemma i Sverige, pratar ofta om er här hemma och frågar sambon om det kommit något nytt inlägg eller så även när jag själv är på jobbet! Ni, mina vänner, gör även oss som läser starka och modiga! Kämpa på, kämpa minelle! 😇

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress