Jag sitter här med mobilen i handen och tårarna rinnandes ner för kinderna, alldeles förtvivlad. Denna gången extremt ledsen även om läkarna säger att det inte är något att oroa sig för, så oroar jag ihjäl mig!
 
Jag vet inte om ni minns, men dagen vi fick veta att vi hade en "take" så fick vi också veta att de 200 stamcellerna som hade bildats var 100% Marcus, vilket är precis det man strävar efter en stamcellstransplantation. Att ha 100% av donatorns stamceller innerbär i stortsätt att sjukdomen är borta, vilket då, fram till nu har varit så fantastiskt att veta om. Men nu, idag, fick vi reda på att Minelles egna stamceller har börjat bildas och hela 10% är hennes egna nu. Igår hade hon dessutom en temp på 37,9 och smärtor i magen, därav min enorma oro. Det enda positiva är att hon fått ännu en T-cell, totalt fyra nu, och alla är Marcus T-celler.
 
 
 
Jag känner hur min ångest genast kommer som en rejäl smäll i magen och tårarna går inte hålla inne längre, jag bryter ihop totalt så fort vi stöter på små som stora motgångar. Jag vet inte om jag vill hem eller om jag vill stanna kvar nu! Tilliten till läkarna här är stor så bara tanken att andra läkare som inte varit inblandade alls under hennes transplantation nu ska ta över, precis när hennes egna stamceller börjat komma tillbaka, skrämmer (med milda ord) ihjäl mig!!
Men över till vår andra nyhet så verkar det som om vi redan på Måndag ska få flyga hem, alla familjemedlemmar, med ett SOS flyg. SOS international. Hade vi fått reda på detta för tre dagar sedan hade jag varit den lyckligaste mamman i världen, men nu....
Nu är jag bara extremt rädd.
 
Johanna

Håller tummarna för er <3 på alla sätt!

Rebecka Hoxha

<3 <3 <3

Anida

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Nathalie

🙏🏻❤️

Anonym

Det kommer gå bra!

Anonym

Det kommer att gå så bra ❤️

Fru B

Åh vad orolig du måste vara. Stor kram till er. Sänder en bön om att hon blir frisk.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress