Hej på er nu är jag, Aysu, tillbaka igen! Ni verkade gilla att Marcus gästade bloggen, är det något ni skulle vilja att han gör fler gånger?! 
Jag måste säga att jag blev imponerad över hur bra och utförlig han var i sitt sätt att skriva. Det är kul att se hur olika man uttrycker sig och sina känslor genom text, precis som i verkliga livet!  Det var verkligen också som många av er skrev, att man dessutom hörde hans röst när man läste.
Häftigt det där!
 
(På bild är världens högsta kyrktorn, Ulm)
 
Dagarna passerar lika fort som alltid, om inte snabbare. Vi pratades vid med sköterskor i Göteborg igen, denna gången kunde vi avsluta vår konversation, då det verkar som vår operatör fungerar som den ska igen. De har sina stora möten med alla läkare, professorer och sköterskor på torsdagar, angående alla barn som genomgår/genomgått stamcellstransplantation. De diskuterade givetvis också Minelle och hur framtiden ser ut för henne och oss. Sköterskorna som vi har haft kontakt med uppdaterade i sin tur läkarna och professorerna om att allt går bra, att feberskovet är borta, att vi får vara hemma fler och fler timmar och vilka mediciner hon står på just nu. Det verkar som de denna gången är mer beslutsamma om när de vill att vi ska komma hem och efter att de dessutom tagit kontakt med Ryhov, Jönköpings sjukhus, (Minelles läkare Maria) om huruvida de kunnat lösa ett akutflyg eller inte, så lutar allt mot att vi, hela familjen, kommer färdas hem med akutflyg om ca TVÅ VECKOR!
Dessutom tyckte de gemensamt att vi kanske inte behöver mellanlanda i Göteborg, utan att vi direkt får åka till Jönköping, om inte direkt hem tillockmed, och sen åka till Göteborg för en tre månaders kontroll. (För er som inte vet gör man månadskontroller på stamcellstransplanterade).
Detta betyder alltså att vi hinner hem till hennes födelsedag och får möjlighet att fira den på hemmaplan!! Såå fantastiskt kuuuul!
Jag längtar!
 
 
 
Jag är lite väl sugen på att åka hem, så jag har såklart redan lite smått börjat packa. Ja, jag märker att jag tjatat ganska mycket om detta den senaste tiden, men det har varit en så tuff tid här för oss och jag känner bara att jag vill lämna allt det bakom mig, i denna staden. Jag kommer förmodligen inte sakna staden alls. Det är vissa platser där man upplevt enorm glädje såsom en enorm sorg, känslor jag hoppas lämna här när vi lännat. Jag vill dock inte glömma de där fantastiska människorna som kämpat/kämpar dagligen med att rädda livet på andra och som har räddat livet på vår dotter, så vissa minnen ska jag hålla fast vid. Jag ska också göra en liten minnesbok till Minelle med allas fotografier som ni skickat till oss, vykortkort, alla lyckokakor vi öppnat, och allt annat jag sparat på, så hon kan se vad hon kämpade sig igenom från att vara 6 månader till hon blev två år.
Denna staden, Ulm, den ligger mig nära om hjärtat, men jag vill nog ändå aldrig igen återvända!
 
 
Linda Lövberg Hjären

Ha en bra dag :)

Viskningen

Håller tummarna för att allt går som det ska. Allt gott!

Pauline

Åh, håller tummarna💕💕

Hanna

Håller tummarna för att allt går bra.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress