10 oktober 2017

Marcus tar över

Allmänt

Hej, idag är det jag Marcus, Aysus man som tagit över bloggen. 
 
Jag tänkte börja med att skriva att den här bloggen har varit ett riktigt bra stöd för Aysu under den här tuffa perioden i vårt liv, men den har även varit ett bra stöd för mig genom att få höra alla positiva kommentarer vi fått av er som läser. Så tack till er. 
 
Hur är det då med Minelle just nu?
Hon har inte mått så här bra efter transplantationen som hon gör just nu. Ingen feber, magen verkar vara bättre då hon nu bajsar fast igen och kanske viktigast av allt hon har fått tillbaka mycket av sin energi.
 
Läkaren sa ju förra veckan att Minelle snart skulle få bo här med oss i lägenheten, men de har nu ångrat sig och tycker det är bättre att Minelle sover på sjukhuset fram till att vi åker hem. Detta för att de inte vill riskera något nu när det är så kort tid innan vi får åka hem, plus att de inte har så många barn inlagda på avdelningen där Minelle ligger just nu. Till en början tyckte vi detta var lite tråkigt, men efter att vi diskuterat lite så kom vi fram till att detta kanske är det bästa. Det blir lite mindre risk för bakterier och virus där. Men Minelle slipper också att ändra sina rutiner med sömnen som på sistone har funkat nästintill helt perfekt. Jag menar hon skulle ju behöva vänja sig vid att sova i en ny säng i en ny miljö, för att bara några veckor senare flyga hem och vänja om sig igen.
 
Hur mår vi då?
Man kan ju inte klaga just nu, när Minelle och Nomie mår bättre så mår vi bättre. Men så fort vi får minsta bakslag så blir vi extremt rädda båda två, kanske för att vi under hela den tuffaste tiden alltid har försökt tänka positivt och vara starka, men nu när det känns som den tuffaste tiden är förbi så slappnar man av lite mer och börjar tänka tankar man inte ska tänka. Jag vet inte. Hemlängtan börjar också tränga på lite, kanske lite mer hos Aysu än hos mig. Jag känner mig ganska trygg här och försöker verkligen ta in den fina tiden vi har här när Minelle får vara hemma och alla mår bra. Självklart saknar jag de närmaste där hemma, men jag kan stå ut. Det är inte lång tid kvar nu innan vi är på svensk mark igen.
 
Tack för mig och glöm inte trycka på det lilla hjärtat där nere till höger😁
 
 
 
Annelie

Tack för ett fint blogginlägg Marcus!
Så fint att ni delar era tankar o det tuffa ni gått igenom. Tillsammans är ni oslagbara!
Kramar till er alla
Annelie o Mats

Nathalie

Så imponerad över er styrka hela tiden!

Åsa

Vilken otroligt fin bild på lilla M!

Rebecka Hoxha

Fint skrivet Macke! Ni är bäst! Vi alla längtar tills ni kommer hem ❤️

viskningen

Sänder er all värme och styrka! Stor kram! <3

Hanna

All styrka till er!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress