Först skulle Göteborg lösa vår flygtransport hem till Sverige, men de slängde över bollen till Jönköping vilket såklart kändes jättetryggt och säkert för vår del, då vi vet att saker och ting blir gjorda när Jönköpings sjukhus tar sig an "uppgifter". Men så, igår, fick vi reda på att Jönköping nu gav tillbaka bollen till Göteborg som i som tur genast slängt vidare bollen igen och lagt det ansvaret hos Tyskarna..
Alltså ja, som ni förstår är det ganska tröttsamt att höra via telefon att det inte är någon som bara tar tag i saken och bokar ett flyg till oss hem. Sen är vi väl medvetna om att det inte heller bara är att boka ett ambulansflyg hur som helst, men det känns på något sett som många jobbar på det, men ingen vill riktigt ta saken i egna händer. 
 
Igår pratade vi med sköterskan i Göteborg tidigt på morgonen och fick senare under dagen mail om att vi "Förhoppningsvis" ska få åka hem i slutet av veckan och att hon skulle återkomma när hon visste mer.
Men kom igen. Förhoppningsvis?
Här går vi och bara stampar och väntar på ett datum hela dagarna! Typ i två veckor nu för att vara exakt. 
Det kliar i fingrarna och det minsta lilla gör mig både bitter och frustrerad, jag vill hem nu. Eller vi vill åtminstone få ett datum satt så vi vet NÄR! Inte "förhoppningsvis i slutet av veckan", bättre kan kan de, det vet jag!
Det är klart vi inte kommer få ett datum för vår hemfärd om bollen ständigt håller på att studsa fram och tillbaka. Nu, när den dessutom är hos tyskarna är jag ganska säker på att vi inte kommer få åka hem denna veckan. Ni ska få se, det blir säkert nästa vecka eller veckan därpå! 
 
 
 
Det är säkert många som tänker "Ni har varit där i sex månader nu, en vecka till går fort". 
Till er som råkade tänka så, så ska jag säga er en sak. En vecka känns i dagsläget som en månad, en dag känns som en vecka, några timmar känns som några dagar och att då kanske få höra att det kanske blir uppskjutet till nästa vecka, vilket jag tror nu när tyskarna tar hand om det, så kan jag inget annat än bli arg och ledsen på samma gång. 
Ursäkta min frustration, men jag tror ändå att vi tar allt extremt bra utefter omständigheterna trots att man blir ledsen och arg när saker och ting inte kommer någon vart.
Tack och hej!
Jag uppdaterar även er när vi vet mer!
 
 
Linnéa

Hej!
Det är klart det är lätt att känna frustration över sådant.
Väldigt söt flicka/pojke på bild. :)

Sanna

Det är inte riktigt samma sak men.. bo befann oss i Göteborg i 3månader med vårat hjärtebarn. Från födsel tills han blev 3månader. Så ja jag förstår. 1 vecka är inte 1 vecka för den som vill hem. Längtan hem o bara vara hemma är så viktigt. Ni.. Ni befinner er i ett helt annat land. Förstår er.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress